linzanz

Kollade nyss ett kort klipp från Petters föreläsning om hans liv som dyslektiker sen gick jag in och lyssnade på hans låt det är så logiskt. Jag känner igen mig så mycket i de han säger och sjugner som att jag själv är dyslextiker och fick reda på det rätt sent så jag hamna efter så jag har fått kämpa och slita hårt för att hinna med och för att kunna nå målen. Det är jobbigt att alltid gänna att man måste ligga på topp och sällan känna sig nöjd med det man gör, att alltid känna att man vill göra så mycket mer men inte kan, jag ställer ofta höga krav på mig själv för att jag vill göra dom runt omkring mig stolta och göra så bra ifrån mig men blir iallfall inte nöjd. Jag gämför mig hela tiden med andra och hur bra dom är och hur fort dom lär sig osv medans jag får sitta och slita och kämpa för att kunna lära mig. Det är jobbigt att ofta känna sig dålig att man inte är bra på nåt. Det är i engelskan som är det jobbigaste och tuffaste ämnet för mig, jag känner mig så otroligt dålig osv, just nu i engelskan ska vi läsa en bok och jag fattar knappt nått som står i boken sen kollar man sig om kring och ser alla andra sitter och läser på och hänger med då känner man sig väldigt dålig och värdelös. Jag försöker kämpa på och ha huvudet högt men ibland brister jag bara ut och vill ge upp. Matten är också väldigt svårt och man känner sig väldigt dålig när man inte förstår och hänger med och vissa tycker det är skitlätt och tycker det är självklara saker.  Svenskan kan också vara jobbig men inte på samma sätt för där har jag datorn som hjälp medel som rättstavar mig om det skulle behövas osv, just nu i svenskan är det bara svårt att komma på vad jag ska skriva för att få en sån bra och spänande berätelse som möjligt. Jag vet att det är fler än jag som känner såhär. 

Här har ni länken till klippet om ni vill se http://www.svtplay.se/sok?q=petter+dyslexi