Move on!

Det börjar kännas lite lättare angående kenny, visst jag saknar han och tänker på han forfarande till och från men de börjar iallfall kännas lite lättare än i böran.. De är jobbigt att helt plötsligt bli ensam när man haft någon nära i nästan ett halvår. Hänt några gånger att jag velat ringt/sma han och berätta saker när jag sen komit på att jag inte kan göra det för att han inte är min längre, att vi är inte tillsammans. Sen helgerna man längta efter för att man fick träffa honom...så de är tomt men de blir de ju alltid, men känns ändå skönt att jag börjar släppa de nu och inse att de är slut mellan oss även om de är jobbigt ibland och att jag tänker på honom och våra stunder tillsammans. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0